Det är mycket med praktiken och rapportskrivning, så jag har känt att jag tagit lite avstånd från allt och alla på senare tid. Försöker fokusera på att inte verka galen. Jag tror inte att jag lyckas så bra. Det är nämligen väldigt svårt att dölja den man är.

Jag har det underbart på SPV. Jag har hittat hem. Jag känner verkligen att det är min typ av människor som finns där och pension kan nog vara det mest spännande som finns i hela världen.

Det jobbigaste är att jag känner mig enormt frusterad eftersom jag inte har tillräckliga kunskaper för att göra någonting nyttigt. Funderar på att ta hem alla avtal och lusläsa som satan så att jag kan dem, i alla fall nästan, utantill. Det skulle kännas bra.

Alla skrattar när jag säger hur mycket jag älskar det och blir förvånade över att jag har sådan entusiasm inför att lära mig.

Har också hunnit med att vara på två personalfester. En där bara min avdelning, Förmån 1 var med och en temafest som firar att SPV fyller 50 år i år. Så det var 70-talstema i och med att SPV startade 1963, så har de haft 60-talstema och 70-talstema nu. I sommar så blir det en 80-tal och i höst en 90-tal. Det hela avslutas tydligen med en bankett. Har uttryckt hur gärna jag vill gå på 80-talsfesten i sommar och jag hoppas att det ska lösa sig så att jag kan gå. Det skulle vara jätteroligt!

I går hade vi i alla fall 70-tal och det var väldigt trevligt. Alla klädde ut sig och vi blev bjudna på mat. Alla var förvånade över att jag vågade komma, de sa att de inte skulle ha vågat och berömde mig. Kände mig lite som en kändis, alla kom fram och ville presentera sig för praktikanten. De flesta verkade mer blyga inför mig än vad jag var för dem... Men jag tror att det är okej nu. Längtar till måndag.

Nedan följer lite suddiga instagrambilder från senare tid.