Jag hatar måndagar.

Inte för att jag måste kliva upp och göra saker igen, för sådant gör jag på helgerna också, i min värld finns det inga helger, utan för att måndagar påminner mig om att tiden går.

Tiden går, livet går vidare, vare sig man vill eller inte... Man kan liksom inte pausa och andas ut.

För ögonblicket försöker jag ta mig i kragen.

Behöver få lite plugg gjort.

Så jag har gjort mig en stor kopp grönt te med honung som jag kan tröstdricka under tiden.

Ska boka tid för slutprov den här veckan också.

Visst går det fort? (Det är det som stör mig med måndagar - man blir påmind om att tiden går så jävla fort.)
Hade ju slutprov i FEKB alldeles nyss!

Ja, phy phan.