Jag har massvis att göra.

Jag är fortfarande sjuk.

Det sitter i lungorna nu och alla säger att jag ska vara orolig för att jag kanske ska få lunginflammation.

Men vet ni vad?

Jag har hellre lunginflammation än är förkyld!

Varför?

JO!

För lunginflammation kan man BOTA!

Och skulle jag få lunginflammation så skulle jag bli frisk inom två veckor. (Visst käkar man piller i ungefär två veckor och sedan är det borta?)

Och det kan jag leva med.

Som det är nu så är jag ju konstant sjuk och har inte en aning om när jag blir frisk.

Jag kan inte göra någonting roligt.

Jag har missat ALLT som vi skulle göra den här helgen.

Känner mig jätteledsen, för jag ville verkligen fira ministudenten med Johanna och Muffle.

Och jag ville verkligen gå över till Johanna igår och ta ett glas vin.

Men grejen är ju den att så fort jag stressar min kropp det minsta så blir jag sängliggandes i tre dagar.

Känner mig inte alls som mig själv.
Blir helt slut bara av att gå från vardagsrummet till köket.

Imorgon drar en ny vecka med plugg och allt vad det heter igång igen också.

Precis vad jag behöver.

Kan inte vara borta mer nu heller.

Fan, fan, fan, fan, fan.

Jag kan inte träna (ja, jag tjatar, men det är skitjobbigt!) jag tränade förra veckan i en timme och... ja.

Låg i sängen hela måndagen, kände mig lite bättre på tisdagen, men orkade inte gå till skolan, sedan var jag dock tvungen att pallra mig iväg onsdag och torsdag, trots att jag knappt kunde andas.

Fan vad jag hatar det här.

Jag är SKITSUR på min kropp för att den inte kan slå bort det här.

Tror att jag ska gå och handla immunförsvarsyoghurt senare, måste ändå handla mjölk.

Kanske ska fråga om Johanna eller Muffle vill träffas och prata skit.

Fan vilket långt och gnälligt inlägg det här blev.

Men jag känner mig skyldig gentemot mina vänner för att jag inte kan träffa dem.

OCH SÅ SNÖAR DET!!!

Inget är bra idag.